Januari 2007

Lämnade bilen vid byvägen och plumsade vidare i den 30 cm tjocka nyfallna snötäcket de återstående 150 metrarna fram till hemgården.

Väl framme var det bara att börja med snörensningen  från dörr och portöppningar för att komma in i huset och garaget.

Plogade gårdsplanerna först och därefter infartsvägen fram till byvägen, väl framme vid byvägen träffade jag en av byns äldre innevånare H.W som kom gående byvägen efter att ha hämtad posten från postlådan vid Evert Ohlsson.

Resonerade lite om senaste nytt från bygden och givetvis om det myckna snöandet.

H.W. berättade att årets snöandet kunde jämföras med vinter 1936, snödjupet mättes då till  närmare 2 meter, då körde han timmer med häst från berget som heter Vantovaara.

Efter en god middag och en liten tur med skotern, sitter jag vid köksfönstret i färdenesgården och blickar över byn, de flesta husen är numera öde med rimfrostklädda fasader, där i mellan ser man ljussken från de få bebodda gårdarna.

Byns befolkning har numera reducerad till ca 20 st personer, från att ha varit en bebodd och levande byggd på ca  200 personer med många intressanta personer och orginaler under byns historia.

 Lite vemodigt blir man påmind om byggens utveckling från 1700talet och fram till ny tid.

”De odlade jorden med otrolig möda för att skaffa familjen nödtorftig föda, bröt stenar och stubbar, brunte drog plogen, de gnetade, sparade, samlade på logen för kommande år, man kände sig trygg när mannen bak lien böjde knän och rygg.

Kvinnan slet med räfsan, men slitet var en fest det gav ju vinterfoder åt både kor och häst.”

Författaren till denna dikt är okänd för mig.