Jag har fått  många förfrågningar och funderingar ang. vårt/Sarvisvaara Jakt klubb.

Frågorna har varit kryptiska och anknutna till den lobbyverksamhet som tydligen någon eller några bedriver oavbrutet för att smutskasta Jaktklubben.

Året var 1983 då vi för första gången tillskrev dåvarande Domänverket om ett mark arrende för licens jakt på Älg, vilka var vi, jo några kompisar som inte hade eller tillhörde någons jaktlag med markområden för licensjakt på älg, det var anledningen till att vi beslöt att söka ett eget licensområde, vi viste att det fanns ett område inom Storlandets revir, skifte 3 som det kallades då och som inte var utarrenderat för Älgjakt.

Vi fick avslag med motivering att naturvårdsverket hade lagt ett förslag om hur samernas framtida jakt skall ordnas

I avvaktan på riksdagsbeslutet som skulle tas hösten 1985 har revirförvaltningen beslutat att inte upplåta marker för nya arrendatorer.

Vi återtog ansökan 1987, 1988, 1989, men fick avslag med samma motiveringar som tidigare, vi började ifrågasätta motiveringarna och gjorde vissa efterforskningar av Domänverkets återkommande beslut. Ganska omg. fick vi bekräftad att orsaken var helt annat än vad som hade delgivits oss, att närmare delge orsaken till  Domänverkets beslut skulle inte förändra utfallet.

Efter 1989 började vi se över andra alternativ och det var då vi började organisera/legalisera jakten på Sarvisvaara Byamarker, dit även SCA: s markområden tillhörde, vi arrenderade området eller rättare sagt fick vi tilldelat oss en älg av SCA, som egentligen tillhörde SCA. Älgskötselområde som omfattade flera av kommuns byar.

Först år 2004 fick vi klartecken från SCA om att få arrendera SCA:s markområde på 2500 ha i Sarvisvaara och det var i skedet vi bildade Sarvisvaara Jaktklubb. Detta hade föregåtts i många år med otaligt många tillfällen att bilda ett Jaktområde/jaktvårdsområde som skulle omfatta samtliga byamarker, men redan då fanns det ett motstånd till en sådan lösning av ett fåtal markägare och som även i dag är motståndare till klubbens existens..

Jaktklubbens verksamhet måste vara mycket smärtsam utifrån dessa personers perspektiv enär det finns ett så enormt stort intresse att bedriva ett negativt omdöme om Jaktklubben.

Att bedriva en smutsig förtals kampanj anonymt går givetvis inte att bedrivas i längden, vid tillfällen efter en drink eller efter några öl i någons sällskap så brukar den bruna tungan slinta och sanningen avslöjas, det har vi otaligt många ex på, det finns inget hejd på orsaker  som kan påstås som försvar till att rättfärdiga sitt negativa inställning mot Jaktklubbens existens.

Vi inom Jaktklubben accepterade i tidigt skede de markägare som inte ville ansluta sina markarealer till Älgskötselområdet men tydligen klarar dom inte den accepten heller eftersom den kampanjen fortsätter i oförminskat takt.

Men varför den negativa attityden finns och bedrivs är även för oss klubbmedlemmar en berättigad fråga?